si decide

I samband med den internationella dagen som inträffar idag (5 maj) lyssnade vi i skolan på ett antal föreläsningar från personer som jobbar på lite olika håll i världen och försöker "göra skillnad". Skuldkänslorna dök upp redan efter någon timme. Man vet typ att barn i Afrika svälter och att arbetarna i Ecuador får cancer efter gödsel på bananplantaget men ändå lever vi som vi gör dag efter dag, utan att bry oss något större om vad som händer runt omkring. Och sen helt plötsligt kommer det igen någon som berättar, visar bilder, filmer... och skuldkänslorna dyker upp, men tyvärr försvinner så fort man kommer hem igen. Varför kan inte alla människor hjälpas åt och leva jämställd under rättvisa förhållandena? Vad krävs det för att vi, som är den enda som kan göra något åt det, börjar verkligen bry oss?